Jag - "en stockholmare"

Jag hade min sista arbetsdag idag! I morgon ska jag fylla år, så det ska bli en speciell dag. Jag har bokat bord till Cinderellabåtarnas lunchkryssning (vid ett fönster, försås) och efter kryssningen ska jag titta in i Café Opera och efter det är det dags att slå mig lös i Gröna Lund.

Jag har bara en vecka kvar här i Stockholm - det är otrolig hur snabbt tiden har gott. Det känns att ju närmare avfärden blir, desto mer väntar jag på att komma hem igen. Och desto svårare blir det att komma på nåt att göra... Eller nej - det finns ju miljon saker man kunde göra här - det har blivit svårare att bli inspirerad. 

Det är det första veckoslutet i augusti, alltså dags för Stockholm Pride. Tandolunden har blivit "Pride Park" och idag vandrade Pride Paraden genom staden. Av en slump var jag i Kulturhuset just då och så fick jag se från en logeplats hur den färdades via Sergels torg. Annars syns Pride inte så mycket jag antog på förhand.

Förra veckoslutet hälsade The Tall Ships Race på i Stockholm. Mina föräldrar kom för att hälsa på mig på lördagen (Tack för det, mamma och pappa - det var jättetrevlig att gå omkring med er! Älskar er.) och jag fick se fartyg i lugn innan turister började trängas när jag gick fram emot mamma och pappa till Viking terminalet på morgonen. Det var ganska mäktig i själva verket.

När man åker tunnelbana möter man tiggare ganska ofta. Vanligen har de en lapp med sig som säger nåt typ "I'm a poor man/woman/girl/boy and my child/sister/brother is sick" och en bild av ett ledset barn. Medan t-banan åker från en station till en annan slingar de sig så att alla resande ser lappen. Ibland river nån upp sin plånbok, men oftast inte. När tunnelbanan stannar igen, byter tiggaren till ett annat vagn. Tiggare förfar inte närgångent, utan försvinner strax när man skakar på huvudet även om man inte ens har tittat på dem. Om man vill vara hjälpsam i Stockholm, finns det bättre medel än att ge mynt till en sporadisk bettlare, menar jag. Till exempel att köpa Situation Sthlm som säljs av hemlösa människor i Stockholm är ett sånt medel. Försäljarna, som krävs uppträda nyktert och bara sälja på sina tilldelade platser, köper tidningen för 20 kronor, säljer den för 40 och behåller mellanskillnaden. Dom vill tillbaka till en tillvaro med jobb och bostad och det högaktar jag.

Igår flydde jag från Kungshamra till Huddinge, alltså långt söderöver. Det blev konstigare att äka till jobbet - ny måste jag först resa till Älvsjö med pendeltåg och byta till en buss mot Fruängen där. Lyckligtvis trytar mina arbetsdagar redan och eftersom jag har bara kvällsskifter kvar, ska jag troligen aldrig resa från lägenheten till jobbet - jag tillbringar ju inte mina dagar där utan åker varje dag nånstans innan jag måste till jobbet. Så är det bara att komma från Fruängen till Huddinge på kvällar.

Lägenheten var ännu smutsigare än den i Kungshamra, men igen tog det bara en stund att städa den. Man måste verkligen undra hur nån underkastar sig att leva med sånt smuts. Min nya lägenhet ligger i nionde våningen; utsikten är vid. Att det är mot den fulaste sjukhus (ännu rättare sagt mot sjukhusets rättpsykiatrisk klinik som till all lycka har höga murar) jag har någonsin sett behöver man inte tala högt om. På basis om helt tomt kylskäp är jag den ända som använder köket, vilket passar nog bra.

Allt som allt går allt fortfarande bra fast jag har redan börjat vänta på att komma hem.

Jag ska ha två lediga dagar nu - vad härlig! Jag skulle ha varit ledig igår, men jag bytade skifter med en arbetskamrat eftersom hennes mormor kom från Sydamerika för att hälsa på henne. Igår var jag sååå trött att jag trodde att jag skulle inte orka, men egentligen gaskade jag mig upp när jag började jobba. Och nu, med två tunga men välklarade  jobbdagar bagom mig och två fridagar framför mig, är jag belåten, eftersom som en gengåva behöver jag inte jobba på min födelsedag den 8. augusti. 

När jag har dagskiftet, börjar jag jobba antingen kl 7 eller kl 8. Den som börjar kl 7 preparerar allt för frukosten - alltså fixar smörgåsar, kokar kaffe, blandar saft samt framläggar flingor, sylt och filmjölk. Flingor med filmjölk och sylt (till och med med lingonsylt!) var en ny bekantskap för mig, men tydligen är det vanlig att blanda nästan vad som helst med filmjölk här i Sverige. I själva verket vågade jag mig att smaga rätten (med jordgubbs- och inte lingonsylt, förstås) först i morse, och det var ju inte alls illa.

Kl 8 samlas alla arbetare i våningen för rapportering. Innan det hinner den som började jobba kl 7 vakna två eller tre invånare och servera dom frukost. "Att vakna en invånare" betyder att man tar henne/honom på toa, där äldringen kan sitta en stund medan man bäddar sängen samt samlar tvätlappor, en blöja och kläder. Skötare borstar invånarens tänder och hår samt tvättar ansikten och armhålorna. Benen smörjas och deodorant spridas och då är det dags att iklä. Bara några invånar kan hjälpa lite till, men till största delen måste skötaren göra allt. Först när byxben har trätts över anklar, skjortan är på och äldringen har sockor och tofflor hjälper sköterska invånaren upp, tvättar underliv och sätter en ren blöja. Då är det bara att lyfta byxor och off we go.

I rapportering överses allas arbetsuppgifter: vem är ansvarig om tvättstugan, vem om köket, vem om aktiviteter? Vem ska tas ute och vem ska gå ut med dom? Vem har delegering (medicinansvar)? Vem ska tvätta dagsrummet? Vem ska duschas (2 invånare/avdelning/dag)? Allt upptas så att alla som ska börja jobba senare kan kolla vad har beslutats. Efter rapportering är det dags att väcka resten av äldringar. Det bor 9 personer på varje avdelning. Två av dom 9 jag sköter sitter i rollstolar och det behövs två skötare att väcka dom. Därför finns det en så kallad löpare som hjälper till på två avdelningar. 

Innan ca. klockan 10 sitter alla runt kökbordet och de mesta har redan ätit. Vid tolvtiden är det dags att äta lunch. Innan det sitter äldringar vanligt i köket och lysner på musik; många dåsar. Lunch består av en varmrätt och en efterrätt till skillnad från kvälsmat då man har bara en varmrätt. En av mina äldringar måste alltid matas, en kan nångång äta själv och behöver hjälp nångång (läsa: hon kan äta själv tårtor, kakor och sånt, men inte kyckling, köttbullar och sånt) och många måste ibland påminnas att de har mat och visa dom hur man äter. Två äter bara passerad mat, alltså de kan inte tugga själv. Jag har blivit bekant med många svenska märkvärdigheter, liksom sylta och fläskpankaka. Sylta tyckte jag inte särskilt mycket om, men annars har mat varit nästan alltid gott, efter mitt tycte i alla fall. 

Efter lunchen bytas blöjör och några tas att vila medan de andra samlas i vardagsrummet där eftermiddags kaffe serveras par timmar efter lunchen. Under alla möjliga tider måste man sköta tvättstugan (tvätta, torka och dela kläder), ta hand om anda ansvarigheter och förlusta invånarna. Man kan till exempel kasta en bål med dom, rulla hår eller läsa en tidning med dom. Dagskiftet slutar vanligt kl 15 eller kl 16, och kvällsskift börjar kl 13, kl 15 eller kl 16.

Vid fyratiden är det dags att samla invånare i köket igen och servera kvälsmat. Under maltider måste man alltid stänga av radio och tv så att stämningen blir lungnare. Det går lite snabbare med kvälsmaten än med lunchen, eftersom det serveras ingen efterrätt, men det tar väl nästan en timme före alla har ätit och druckit allt. Kvällskift är vanligt lugnare än dagskift och man kan ibland baka nåt för nästa dagen eller för kvällskaffe som man måste servera vid halv sex.

Efter kvällskaffe börjar man ta äldringar på sängarna. Blöjor bytes, underliv tvättas och smutsiga kläder kastas i tvättkorgar. Kvälls löpare går hem kl 20, och vanligt är alla invånarna färdiga för natten innan löparen lämnar. De flesta av dom vill lägga sig genast när deras kläder har bytats, men vanligt vill några äldringar vara vaken lite senare. Den sista timmen om kvällsskiftet, 20-21, är min favorittid på jobbet. Det är lungt och man kan sitta och äta smörgåsar med en invånare och bara prata och lugna honom/henne. Det känns bra att ha tid för deras behov. Och varje dag kan jag lämna senast kl 21.

Så är dom, mina vanliga arbetsdagar. Man hinner inte vila mycket (man har en 30 min rast alltid man jobbar minst 5 timmar), och ibland händer nåt nästan katastrofisk, men för det mesta kan man hitta lite komik även i de värsta situationer. Nån invånare kan då och då vara på dålig humör, men bara en är ibland aggressiv - och även den ene är annars verkligen kullig. Jag har lärt mig mycket - liksom hur man frågar "Är det vanlig att det löddrar i tvättstugan?" på svenska.

Det gick verkligen hela dag i Skansen, så jag besökte Junibacken nästa dan, alltså i lördags innan jag gick på jobbet. Jag trevs på Skansen mycket bra, men om jag skulle kom till Stockholm bara för en dag, skulle jag inte tillbringa den där. (Men om nån ska göra det, är det ett måste att äta en våffel där!) Junibacken är en skön värld för små barn, verkligen ett levande sagohus, som det sägs i Junibackens reklamer. Jag har växt med Astrid Lindgrens sagor, så jag kände mig hemma där. Ännu tycker jag att inträde kostade ganska mycket. 

I dag var jag i Drottningholm. Jag åkte dit och tillbaka igen med båt, vilket var trevlig, eftersom jag fick se Mälaren. Själva slottet var fin förstås, men mycke mindre än jag hade tänkt mig. 

Nu ska jag på bio. Jag ska se Trollflöjten, en film baserad på Mozarts opera. Igår såg jag den nyaste Harry Potter och  jag tyckte om den - till min egen överraskning. Jag har köpt SFs rabattkort, så jag kan gå och se fyra filmer på halva priset. Kortet är underbar - när jag betalade 60 kr för det, fick jag genast en 50 kr rabatt, så egentligen kostade kortet bara 10 kr.

Jag hade ett riktik mardrömslikt skift igår kväll. Det är så konstig... Man kan ibland sitta och prata med en arbetskamrat om hur lugnt det är, och i nästa nu blir det ett rent kaos. En gumma kan (helt teoretiskt förstås...) till exempel hitta på att spola sin blöja ner toalett - slutresultatet är inte utmärkt, det kan jag säga.

Jag kom på min stamcafé för ett chaite och lite tid på webben, eftersom jag måste greja nåt, och nu när det är handlat, hinner jag även skriva några rad. Idag ska jat till Skansen. Vädret är inte det bästa, men jag tror att det ska snart sluta regna och det är ju nog. Jag är inte säkert om hur långt det ska ta på Skansen, men om jag hinner, jag ska kanske gå till Junibacken också. En riktig turistdag, alltså... :)

Stockholm har ett rykte som en trendig stad och sånt har jag också alltid räknat den. Men nu när jag bor här, ser bilden inte så chic ut. Till min överraskning känner jag mig helt bra och smält in i mängden utan make up och med hår bara i hästsvans. 

Jag har skaffat ett svenskt bankkonto för lönen. Det var enkelt eftersom Nordjobb har informerad ett Nordeakontor på Söder om Nordjobbare. Så visste banktjänstemannen genast vad jag ville och hurdant min situation är. Eftersom jag har internettjänst, kostar det inget att flytta pengar till mitt Nordea-konto i Finland. Med skatteverket har jag några problem, eftersom mitt skattebeslut gäller endast tills 24.7., fast det borde gälla tills 24.8. Igår talade jag med tjänstemannen som handlar mitt ärende och nu ventar jag ett telefonsamtan från henne. Lönen ska betalas den 25., så det är inte ännu brådska med saken.

Igår hade jag ledig. Jag tillbrigade det mest av dagen i Naturhistoriska riksmuseet; timmar gick överraskande fort där, fast jag kan inte säga att jag såg mycket jag hade aldrig sett eller lärde mig mycket jag inte redat visste. Det var mycket med barn i museet - till och med för mycket, tycker jag, fast det är nog absolut fint att människor kultiverar deras barn med mera än Bratz, Pokemon och anda sådana hemligheter. Ganska konstig faktiskt, att det var så trångt där på en måndag. Litet tips: den kan vara en bra idé att tima sitt besök på Naturhistoriska riksmuseet till eftermiddag och kväll. Man måste visserligen lägga märke till att det verkligen tar många timmar att gå omkring i museet - i synnerhet om man vill gå och se en film eller några filmer i den IMAX teatern Cosmonova. Jag såg två filmer. Den första, Amazonas, var i själva verket ganska dålig - den var tillgjord och inte informatorisk - men den anda, Deep sea, var behagligare. Visst var de båda maffiga tack vare den enorma kupollika filmduken och massiva ljudåtergivningsapparater. Allt om allt var Naturhistoriska riksmuseet värd en visit - ett verkligen interaktivt och barnlämpligt museum som förevisar vetenskap i en populariserad form.

Efter museumbesöket tittade jag in i Bergianska trädgårdens Edvard Andersons medelhavsväxthus. Bergianska ligger alldeles nära Naturhistoriska riksmuseet, och jag trodde att det skulle vara avstressande att vandra in ett växthus efter en dag blad barnfamiljer. Väl var det det, fast växthuset var nog en besvikelse. Jag har sett mycket finare, grönare och större växthus, många om vilka har varit helt gratis att gå och se. Ändå ska jag en dag före jag lämnar Stockholm gå tillbaka och besöka Bergianskas andra växthus, det äldre, runda Victoriahuset.

Idag har jag det tristaste skiftet: 13-21. Man hinner göra egentligen ingenting innan man måste gå på jobbet och efter det är det bara att gå hem och sova.

Igår jobbade jag självständigt för första gången och jag klarade allt bra. Det är inte verkligen komplicerat jobb, men förstås saknas jag rutiner, så jag klarar mig inte så snabbt som de andra. Jar trivs på arbetet tillräckligt bra för att jobba där för 6 veckor, men jag skulle väl inte orka göra det för livet. En riktigt bra sida med jobbet är att man kan äta gratis där. Efter äldringar har ätit tillräckligt, kan skötare äta maten som har inte fördelats på tallrikar om de bara vill. Utöver lunch och middag går det också att äta gratis frukost, mellanmål och kvällsmål på jobbet - ett definitivt plus.

Jag surfade just på Vårdförbundets webbsida och sökte upp information om lön och ersättningar. Jag har ännu inte underskrivit mitt arbetsavtal (det är nog mitt fel hellre än arbetsgivares), så jag trodde att det skulle vara bra att kolla några saker före jag gör det.

Ikväll har jag skiftet 16-21 och då... Och då ska jag ha två härliga lediga dagar. Jag tänker lista saker jag vill göra under min tid i Stockholm.

Nu har jag börjat jobba. Jag har gått dubbelt tre dagar - alltså har jag haft en instruktör hela tiden - men i morgon ska jag redan jobba självständigt. Det ska ju alltid vara minst två vårdare i varje skift så jag måste aldrig vara ensam. Jobbet är konstigt dualistiskt. Å ena sidan är det verkligen tyst - gummor sover, äter eller är annars i lugn - men å andra sidan har man bråttom eftersom de måste alla matas, väckas och skötas, men allt går så långsamt med dom och de borde skyndas hela tiden.

Hygien på avdelningar har överraskat mig - eller hellre bristen av den. Visst finns det några hygieninstruktioner, men de känns inte vara av vikt bland personalen. I Finland har jag blivit van vid att det finns desinfektionsmedel från alla håll - vid avdelningsdörrar, i toa, i ställ fäst på sängar... Men här i Sverige, när MRSA är ett stort problem, har jag ännu inte sett en butelj med desinfektionsmedel. Det går bara att försöka tvätta händerna noggrant och ofta - nån som verkar inte vara en vana vid de andra.

Jag kan egentligen inte beskriva min arbetsplats väldigt noggrant så jag försöker vara allmänt. Alla är vänliga mot mig åtminstone för det mesta. Det märks att de har många timmisar där när jag jobbar. De ständiga är garvad mot nya ansikter och oerfarenhet. Arbetsplatsmoralen är lite speciell annars också - speciell för mig, alltså. Det är väl vanligt i Sverige, men jag tror att det känns konstig att alla arbetare (för att inte räkna chefer) är immigranter. De flesta är från öster - alltså mer öster än jag. Det är väl förbjuden att tala nåt annat språk än svenska på jobbet, men jag har hör ryska några gånger.

Det går ganska bra med språket. Jag har nog ibland trubbel att få reda på vad nån med en otydlig accent sägar, men ända hit har jag egentligen förstått åtminstone tillräckligt om inte allt. Att prata själv är svårare. I teorin kan jag producera tal - jag kan ju skriva svenska - men det är föstås annorlunda när man måste kommunicera i realtid, för då har man ingen chans att fundera hur man borde forma det man vill säga. Lyckligtvis känns det som om de mesta vill få reda på, dvs. de är tåliga och preciserar om jag talar oredigt eller annars konstigt.

Jag bor i Solna, Bergshamra nu. Området heter Kungshamra och det är ca. 5 minuter till T-banan till fots. Jag trivs bra. Lägenheten är ju ingen lyx, men det går bra att leva där. Men usch vad smutsig den var när jag inflyttade! Jag kan inte förstå varför nån skulle leva mitt i smuts när det är egentligen inte ett stort jobb att moppa, damma och städa toan. Men jag är inte säkert hur långt det har gått utan att en hyresgäst har städat där före mig... Lägenheten ligger i nedre våningen igen, men denna gång har den ordentliga fönster, så det är inget problem. Utsikten är inte dålig: en ljus skog med stigar och många gångare. Skogen är inte stor och bakom den finns ett slott, en badstrand och några vackra hus som hör till slotten. Vid marken betar det åtminstone får vilka jag såg när jag tog en kort promenad där. Vägen från T-banan till lägenheten känns trygg eftersom det är kantad av hus och det verkar alltid vara människor på gång.

Jag har andrat mina planer lite. I stället av att jobba ändå tills nästan slutet av augusti ska jag sluta jobba den 8. augusti (min födelsedag, förresten). Så får jag semestra före jag uptar mina studier.

Alltså har jag fattat posto. Allt är bra och jag trivs. Puss och kram till alla jag känner.

Så här sitter jag igen, vid en datorn - visserligen i en annan internetcafé än igår. Denna är nog mycket trivsamare, fast det spelas en Michael Jackson skiva här...

Det är söndag nu och jag är alltså i Stockholm. Jag kom hit i förrgår på eftermiddagen. Kanske var jag ännu spänd på torsdagen, eftersom jag bara inte kunde sova på natten till fredagen. Flyget gick snabbt och jag åkte flygbus från Arlanda till Citycentralen. Jag hade tagit ut lite reda pengar på flygplatsen, men jag hade inga mynt, som jag skulle ha behövt för att skaffa en förvaningsbox för mina resgods. Sedlar jag hade var för stora för myntautomater, så jag måste frakta mina tunga och stora veskor till en liten pressbyrå för att få lämplig pengar. Försäljaren var inte den trevligaste av alla människör, men egentligen fick jag sedlar som en automat accepterade. Åter fick jag inte ett SLs (Storstockholms Lokaltrafik) månadskort; av en avledning jag kan verkligen inte förstå såldes det bara enkelbiljetter på byrån. 

I alla fall lämnade jag alltså mina resgods i en förvaningsbox i Citycentralen och gick till Nordjobbs kontor som ligger på Kungsholmen. Där mötte jag Marina som var jättetrevlig. Hon gav mig både massor av information och nycklar till min lägenhet. De hade skaffat mig ett rum från ett Tekniska Högskolans studenthem. "Bli inte skrämd när du ser det", sade Marina och tillade att jag skulle inte vara tvungen att bo där om jag inte ville. Ok, tänkte jag, men det ska säkerligen inte förekomma några problem. Lägenheten verkade ligga i ett riktigt bra ställe nära Vasastan som jag tycker väldigt mycket om och vid den samma tunnelbanalinjen som min arbetsplats. Så lämnade jag kontoret med nycklar i min handveska och ställde stegen mot en Pressbyrån som lade nära för att skaffa ett SLs 30-dagarskort. Denna gång var försäljaren verkligen trevlig och pratlysten. Han till och med sade att jag kan prata svenska bra.

Efter jag hade hämtat mina veskor från boxen stack jag till Tekniska Högskolan. Lägenheten var ännu inte nära tunnelbanan, som jag fick märka när jag drog gods för ca 45 kilo bakom mig framåt troligen den längsta vägen jag har någonsin gått. (Eller åtminstone så kändes det så.) Och när jag såg bygnaden... Nå, man kan kanske inte kalla den en bygnad. Jag hade trott att jag förstod fel när Marina beskrev bygnaden som om en barack, men det kom fram att jag hade förstått helt rätt. Mitt av ett stort öde industritomt vid en järnväg lade nånting som verkade vara två lager av barack  - och det var ju verkligen vad det var. Jag menar inte vara respetklös, eftersom många människor verkligen bor där, met det såg verkligen inte inbjudande ut. 

Mitt rum var i den nedre våningen. Det hade allt man behöver: en säng, en liten fåtölj, ett skrivbord, ett skåp och en toalett. Det fanns till och med en egen dusch - en lyx bara hälften av invånare får njuta av där, berättade Marina. Jag hade inte väntat på flotta omständigheter och för asketismens del kunde jag ha levat där. Men golvet i mitt rum var i jämnhöjd med marken utan fönstret (täckad av fimpar), det själva fönstret var minst bräcklig och det första jag såg när jag kom in i bygnaden var en meddelande som uppmanade invånare låsa dörrar och fönster gedegent för talrika inbrotts skull. Jag kände mig otrygg där "liksom in the middle of nowhere", som Marina hade beskrivit. Jag ringde henne och bad att jag kunde få en annan lägenhet. På måndagen ska jag få nya nycklar. "Ska du klara av veckoslutet där?" frågade Marina och jag svarade jakande, men efter samantalet bokade jag ett hotellrum tills måndagen. Så beställde jag en taxi och åkte till Vasastan.

Hotellet är inte bara rimligt prisad utan förtjusande också och har även ett gynnsamt läge. Jag väntar visserligen på att få flytta till den nya lägenheten. Jag fattade inte fråga var det ligger, men jag är säkert att jag ska vara alldeles nöjd med det - Marina sade ju att Tekniska Högskolans lägenheter är av sin egen klass och att alla anda lägenheter är mycket bättre.

Efter jag fattade posto i hotellet hag jag vandrat omkring i Stockholm. Det finns redan så mycket jag kunde och skulle vilja berätta om: om hur jag orienterade till den officiella turistinformationen och hamnade i ett apotek eftersom jag hade blandat ihop informationens och apoteks symboler på min karta; om en trevlig sverigefinsk taxichaufför; om hotels liksom jullik frukostsal och fåglars sång på inre gården; om verkligen urbana lösa, lekande småhundar i parker; om en riktig nerdy datorhåla med svarta väggar, bleka webspelare och en möjlighet att "spela hela natten för bara 100 kronor" där jag satt och skrev igår; om det progressiva sättet man betalar med kort i affärer som bara prövas i Finland; om flera misslyckade försök att hitta några restauranger jag läst om från en resebok...  Men jag har kanske redan nu skrivit för långt.